{"id":849,"date":"1991-08-29T22:53:05","date_gmt":"1991-08-29T19:53:05","guid":{"rendered":"https:\/\/kimjohnsson.com\/?p=849"},"modified":"2021-08-29T23:24:16","modified_gmt":"2021-08-29T20:24:16","slug":"min-englandresa","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kimjohnsson.com\/?p=849","title":{"rendered":"Min Englandresa"},"content":{"rendered":"

Tuffa detaljer!!! Saftiga skandaler!!! L\u00e4s en br\u00e5kdel om vad som h\u00e4nde d\u00e5 INF\u00c5 bes\u00f6kte London\/Sheffield 071090-141090!!! Yes. Skulle allts\u00e5 fara till London med INF\u00c5. Min f\u00f6rsta resa dit\u00e5t, och dessutom i s\u00e5 gott s\u00e4llskap!!! Jag b\u00f6rjade f\u00e5 resefiilis p\u00e5 Londonlnf\u00e5-tillf\u00e4llet som exkurrchefen Jocki h\u00f6ll tisdagen f\u00f6re avf\u00e4rden. D\u00e5 jag h\u00f6rde vem Janne skulle ha som stugukompis, visste jag att resan skulle bli lyckad\u2026<\/p>\n<\/div><\/section>\n

S\u00f6ndag<\/h3>
<\/div><\/div><\/div>\n

\u00c5l rait; nu tar vi sakerna i kronologisk ordning, bokstav f\u00f6r bokstav.<\/p>\n

\"\"Vi anl\u00e4nde till Gatwick Airport p\u00e5 s\u00f6ndag kv\u00e4ll precis som planerat, trots mina mest pessimistiska mardr\u00f6mmar. (London by night ser f\u00f6rresten ganska sn\u00e4rtig ut, om inte annars, s\u00e5 \u00e5tminstone fr\u00e5n n\u00e5gra kilometers h\u00f6jd sett\u2026) D\u00e5 vi \u00e4ntligen klarat intr\u00e4desf\u00f6rh\u00f6ren, kunde vi konstatera att inga bussar som borde vara p\u00e5 plats var p\u00e5 plats. Efter en timmes huttrande (det var ganska kallt) kom \u00e4ntligen bussen som skulle f\u00f6ra oss till v\u00e5rt hotell Niki, som befann sig Paddingtonin vilkkaassa kaupunginosassa. P\u00e5 bussen kom vi dessutom i kontakt med en \u00e4kta finsk turist, som h\u00f6gljutt svor och p\u00e4rklade och lovade, att om inte bussen stannar BUMS!, s\u00e5 utf\u00f6r han lilla naturbehovet mitt p\u00e5 golvet. Som tur fick v\u00e5r buss punktering just d\u00e5 och han slapp ut och l\u00e4tta p\u00e5 trycket. P\u00e5 bussens punkterade bakhjul. Som en kuriositet kan n\u00e4mnas att bussen stannade vid en stor byggnad som hade n\u00e5got att g\u00f6ra med Pakistan Intemational Airlines (PIA). Nu vet allts\u00e5 v\u00e5r sekreterare varifr\u00e5n hennes f\u00f6rnamn h\u00e4rstammar.<\/p>\n

Reservbussen kom efter att vi i en halv timme st\u00e5tt ute i den kalla London-natten och flinat \u00e5t v\u00e5r sekreterares f\u00f6rnamn. F\u00f6rst denna buss klarade av att transportera oss till hotellet utan att sj\u00e4lv g\u00e5 i bitar. P\u00e5 bussen tog Arska, eller vad han nu hette, mikrofonen och med djup basr\u00f6st bad om urs\u00e4kt av medpassagerarna att han perkele m\u00e5st k\u00e4yd\u00e4 kusella saatana.<\/p>\n

Hotellet visade sig vara grekiskt. \u00c5tminstone var \u00e4garen grekisk. Rummen var utrustade med de n\u00f6dv\u00e4ndigaste faciliteterna, dvs TV, badrum och tv\u00e5 s\u00e4ngar. P\u00e5 utsidan av f\u00f6nstret hade vi en egen balkong: det var bara att \u00f6ppna f\u00f6nstret och stiga ut s\u00e5 kunde man st\u00e5 p\u00e5 balkongen och observera trafiken p\u00e5 London Street. \u00c4ven t.ex. Marko eller Oodie, som bodde ovanf\u00f6r oss, kunde stiga ut genom sitt f\u00f6nster (ifall de s\u00e5 ville), men i s\u00e5fall skulle de hamna p\u00e5 v\u00e5r balkong. Jocki och jag var n\u00e4mligen de enda INF\u00c5iterna som hade egen balkong. Tr\u00f6tt som man var, for man endast p\u00e5 en myckymycky kort sightseeingrunda under f\u00f6rsta kv\u00e4llen och terr\u00e4ngrekognocerade omgivningen runt hotellet. 55 yards (ca femti meter) fr\u00e5n hotellet hittade vi Burger King, som tyv\u00e4rr var st\u00e4ngd. Men h\u00f6r och h\u00e4pna: jappama l\u00e5ste upp d\u00f6rrarna och pynjade ihop var sin Whopper \u00e5t Jocki och mig. Tala om service, allts\u00e5!!! F\u00f6rs\u00f6k n\u00e5ng\u00e5ng komma in i Hesburger eller Carrols fem minuter F\u00d6RE st\u00e4ngningsdags\u2026Servicen var allts\u00e5 huippu, men Whoppern smakade tyv\u00e4rr g\u00f6dsel.<\/p>\n<\/div><\/section>\n

M\u00e5ndag<\/h3>
<\/div><\/div><\/div>\n

Den tre punds English Breakfast som vi blev bjudna p\u00e5 var inte ens v\u00e4rd plastet den var framst\u00e4lld av. Torra skruttiga baconremsor, ett russin som visade sig vara ett \u00e4gg, ohyggligt starkt te och n\u00e5got annat som jag inte ens i min vildaste fantasi kommer ih\u00e5g vad det var. S\u00e5 of\u00f6rgl\u00f6mligt var morgonm\u00e5let, att jag gl\u00f6mde \u00e4ta det i forts\u00e4ttningen.<\/p>\n

F\u00f6rsta morgonen for Jocki och jag p\u00e5 en liten morgonpromenad och blev h\u00e4lsade \u201cGood morning\u201d av totalt fr\u00e4mmande f\u00f6rbicyklande engelskvinnor. Och vi hann knappast ens gr\u00e4va fram kartan eller dra p\u00e5 oss en bekymrad min f\u00f6re n\u00e5gon kom och fr\u00e5gade \u201cAre you lost, may I help You?!?\u201d. Tala om kulturchock! D\u00e5 h\u00e4lften av ur-inv\u00e5narna dessutom var kl\u00e4dda i shorts (jag hade halsduk & handskar p\u00e5 mig den morgonen), kunde man inte l\u00e5ta bli att k\u00e4nna sig som en fish utan chips. Som en intressant point kan dessutom n\u00e4mnas att ifall man har rasistiska anlag kommer man inte att klara sig i London utan att f\u00e5 nervsammanbrott: staden \u00e4r n\u00e4mligen fullproppad med representanter av de mest ot\u00e4nkbara raserna: negroider, europider, zigenarider, vietnamider, skandinavider, rastaider och dessutom ett f\u00e5tal londonider. En ras som jag egentligen helt lyckades missa i den engelska naturen \u00e4r den i Finland s\u00e5 talrikt f\u00f6rekommande rasen pultsarider. Bland all dessa olika raser fick jag ofta en s\u00e5dan k\u00e4nsla att jag f\u00f6rst skall fr\u00e5ga \u201cExcuse me, do you speak English?!?\u201d f\u00f6re jag egentligen s\u00e4ger n\u00e5got\u2026<\/p>\n

Djur fanns d\u00e4r ocks\u00e5: tv\u00e5 hundar (en stor och en liten), och staden tycktes inte vara tillr\u00e4ckligt stor ens f\u00f6r dem tv\u00e5, av deras uppf\u00f6rande mot varandra att d\u00f6ma.<\/p>\n

F\u00f6rsta dagen var i sin helhet reserverad f\u00f6r Londonsightseeing f\u00f6r s\u00e5na som inte f\u00f6rr bes\u00f6kt staden, och shopping p\u00e5 eftermiddagen. Pga brist p\u00e5 intresse bland majoriteten av l\u00e4sarna, ber jag eventuella intresserade kontakta mig personligen f\u00f6r utf\u00f6rlig beskrivning av dagens aktiviteter.<\/p>\n

Parentes: Om metrokulturen i London: systemeraren har haft en av sina s\u00e4llsynta bra dagar d\u00e5 han planerat metrosystemet: det \u00e4r snabbt, smidigt, billigt och synnerligen anv\u00e4ndarv\u00e4nligt. Dessutom har det en uppfostrande funktion: t\u00e4nk er en fyra\u00e5ring som med klar och tydlig r\u00f6st s\u00e4ger \u2018Excuse me, please\u2026\u201d d\u00e5 han vill ut ur metron\u2026s\u00e5 s\u00f6tt. Eller d\u00e5 en tv\u00e5 meter l\u00e5ng punkare som s\u00e5g ut som en m\u00f6rdare snuddade vid mig d\u00e5 han kom ut och jag gick in, och han sade \u00e5t mig \u201cOh, I\u2019m sorry\u2026\u201d. De \u00e4r sen konstiga, de d\u00e4r engelsm\u00e4nnen\u2026dessutom \u00e4r metrofenomenet orsaken till uppkomsten av uttrycket \u201cMind the gap\u201d, vilket vi \u00e4r tacksamma \u00f6ver. Parentesen slut.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

P\u00e5 kv\u00e4llen blev det att s\u00f6ka sig till en \u00e4kta Engelsk PUB!!! D\u00e4r drack jag mitt livs f\u00f6rsta \u00e4kta Engelska bitter. Tyv\u00e4rr smakade det det som Whoppern smakade. En ganska d\u00e5lig b\u00f6rjan p\u00e5 resan, s\u00e5d\u00e4r i maltv\u00e4g. D\u00e5 besl\u00f6t jag mig att aldrig, aldrig dricka bitter igen!!! Som ju alla beslut som ber\u00f6r saker som att sluta supa, r\u00f6ka, \u00e4ta oh\u00e4lsosam mat etc etc, upph\u00f6rde detta beslut att existera redan s\u00e5 tidigt som f\u00f6ljande torsdag. Efter det n\u00e5got misslyckade pubexperimentet s\u00f6kte vi oss till hotellets Lobbybar (!), d\u00e4r en tysk tjej vid namn Ursula serverade f\u00f6rfriskningar b\u00e5de f\u00f6r sj\u00e4l och \u00f6ga. Hon talade i en intressant falsett, och endast ett f\u00e5tal INF\u00c5iter lyckades ta foto av henne under hela veckan vi vistades d\u00e4r. Engelsm\u00e4nnen har totalt f\u00f6rst\u00f6rt smaksinne: de tycks s\u00e4tta \u00e4ttika p\u00e5 allt som normalt skulle smaka gott. Ursula brukade bjuda p\u00e5 s.k. ammoniakchips, som sist och slutligen inte smakade s\u00e5 illa som namnet kan leda en att tro. Man v\u00e4njer sig tydligen vid vad som helst. Men jag f\u00f6redrog nog salta n\u00f6tter (salted peanuts), actually\u2026<\/p>\n<\/div><\/section>\n

Tisdag<\/h3>
<\/div><\/div><\/div>\n

Tisdag morgon var det tidig v\u00e4ckning (ALLA v\u00e4ckningar \u00e4r f\u00f6r tidiga, in my humble opinion). Som tur hade jag en v\u00e4ckarklocka med automatisk sound off (=Joakim, som st\u00e4ngde av alarmet efter att ha blivit kyps\u00e4 p\u00e5 mitt s\u00e4tt att leka struts (huvudet under dynan) d\u00e5 klockan ringde). Den morgonen skulle vi bes\u00f6ka Queen Mary And Westfield College, som befann sig utanf\u00f6r Londonkartan. Vi tog metron: ena halvan av g\u00e4nget tog en linje, och andra halvan av g\u00e4nget for n\u00e5gon annanstans. Inte s\u00e5 intelligent i och f\u00f6r sig, men det hela slutade \u00e4nd\u00e5 med att alla var p\u00e5 r\u00e4tt plats ungef\u00e4r d\u00e5 det var best\u00e4mt. Bes\u00f6ket varade i about tv\u00e5 timmar, och mottagningen var varm. Fyra typer, av vilka en faktiskt bar en striking resemblance till Bumeragnar, ber\u00e4ttade f\u00f6r oss om universitetets forskningsprojekt och om engelska universitet i allm\u00e4nhet. Vi g\u00e4ster genererade ett avbrott i f\u00f6redraget. Funktionen var f\u00f6ljande: Toffe steg upp mitt under f\u00f6redraget och b\u00f6rjade (l\u00e5ngsamt) vandra mot d\u00f6rren. Medan han febrilt f\u00f6rs\u00f6kte skuffa upp d\u00f6rren som \u00f6ppnades in\u00e5t, f\u00f6rklarade v\u00e4rden urs\u00e4ktande att han borde redan tidigare ha ber\u00e4ttat f\u00f6r oss var toaletten finns. Toffe \u00e5terv\u00e4nde tio minuter senare med tre stycken tredjedelsliters apelsinsaftburkar i famnen och en bel\u00e5ten min kunde urskiljas bakom h\u00e5ret. Detta v\u00e4ckte stor munterhet b\u00e5de bland v\u00e4rdarna och g\u00e4sterna\u2026Efter f\u00f6redraget donerade Joakim 1 st tallrik + 1 st diplom \u00e5t universitetet till minne av v\u00e5rt bes\u00f6k. Alla tackade varandra och vi fortsatte gruppvis tillbaka mot mera k\u00e4nda territorier.<\/p>\n

Efter universitetsbes\u00f6ket var det igen dags f\u00f6r en massa shopping. Varmt var det, precis som p\u00e5 sommaren i v\u00e5rt k\u00e4ra f\u00e4dernes land. Folk gick omkring i shorts och kort\u00e4rmade skjortor, eller alternativt m\u00f6rka kostymer, och \u00e4ven jag hade skippat halsduken och handskarna.<\/p>\n

V\u00e5rt hotell var utrustat med ett kassask\u00e5p av n\u00e5got slag, till vilket man hade access endast mellan 08.00 och 17.00 (=05.oo pm lokal tid). Fiffig som han \u00e4r, v\u00e5r exkurrchef allts\u00e5, hade han satt alla v\u00e4rdepapper i sk\u00e5pet. Till v\u00e4rdepapper r\u00e4knas i detta fall t\u00e5gbiljetterna vi beh\u00f6vde f\u00f6r att komma till Sheffield och tillbaka. Och t\u00e5get skulle fara \u00e5ttatiden p\u00e5 onsdag morgon. P\u00e5 tisdag kv\u00e4ll klockan 5.10 kom Joakim ih\u00e5g accesstiderna till kassask\u00e5pet, vilket ledde till att v\u00e5r shoppingrunda avbr\u00f6ts och vi tog f\u00f6rsta b\u00e4sta metro till hotellet f\u00f6r att reda upp saken. Kassask\u00e5pet var ju naturligtvis l\u00e5st d\u00e5 vi kom till hotellet, och \u00e4garen hade farit hem med nyckeln. Det var bara att konstatera faktumet och \u00e5terv\u00e4nda till den normala rutinen = sl\u00f6sa pengar. Efter en tiokilometers marsch upp och ner l\u00e4ngs Oxford Street b\u00f6rjade klockan redan bli s\u00e5 mycket att det igen var Ursula som g\u00e4llde. Eftersom ingen av l\u00e4sama egentligen \u00e4r intresserad av att veta vad Ursula bj\u00f6d \u00e5t oss och hur mycket hon tog betalt, skippar jag dessa detaljer.<\/p>\n

Natten mellan tisdag och onsdag blev antagligen en s\u00f6mnl\u00f6s natt f\u00f6r exkurrchefen. Visserligen BRUKADE \u00e4garen komma redan sjutiden p\u00e5 morgonen med nyckeln till kassask\u00e5pet, men det kunde man ju inte lita p\u00e5. Och enda m\u00f6jligheten f\u00f6r oss att \u00f6ver huvudtaget komma till Sheffield var att \u00e4garen sin vana trogen faktiskt dyker upp sjutiden, helst f\u00f6re, p\u00e5 onsdag morgon. Men det var inte mitt problem. Jag \u00e4r endast Infochef. Allts\u00e5 kunde jag sova gott den natten.<\/p>\n<\/div><\/section>\n

Onsdag<\/h3>
<\/div><\/div><\/div>\n

\u00c4garen kom sjutiden och vi fick v\u00e5ra biljetter i tid och utan att n\u00e5gon annan \u00e4n jag hann m\u00e4rka hur Joakim kallsvettades. D\u00e5 vi \u00e4ntligen anl\u00e4nde till Sheffield hade vi j\u00e4ttebr\u00e5ttom att hinna till University of Sheffield, Department of Computer Science. Det var faktiskt ganska sv\u00e5rt att hitta: vi stod hela g\u00e4nget p\u00e5 gatan med karta i handen (i Jockis hand) tills tv\u00e5 flickor kom och fr\u00e5gade ifall vi tappat bort oss och om de kan hj\u00e4lpa oss. Tillsammans konstaterade vi nu efter att ha studerat b\u00e5de kartan och omgivningen lite noggrannare att vi stod en meter fr\u00e5n ing\u00e5ngen till st\u00e4llet vi s\u00f6kte.<\/p>\n

Hela dagen var reserverad f\u00f6r officiellt program: f\u00f6rst skulle vi bes\u00f6ka UoS, DoCS och senare p\u00e5 dagen National Transputer Support Center. P\u00e5 universitetet togs vi emot minst lika varmt som p\u00e5 universitetet i London (dvs te\/kaffe + sm\u00e5br\u00f6d). Vi visades runt i universitetet, och jag k\u00e4nde som min plikt att visa Toffe var wc:n fanns. Universitetet hade en massa intressanta projekt (allt fr\u00e5n transputers till speech recognition). Dessutom s\u00e5g vi en riktig NEXT-maskin! !! Efter att vi f\u00e5tt h\u00f6ra om alla forskningsprojekten av m\u00e4nskor som var\u00a0inblandade i dem, blev vi bjudna p\u00e5 lunch: bl.a. trekantiga, dubbla orostade rostbr\u00f6dsbitar med skinka och en massa pastejer mellan halvorna. Delicious. Dessutom m\u00e4rkte n\u00e5gon att det som finnarna har gemensamt \u00e4r vita strumpor, och ljusa kl\u00e4der i allm\u00e4nhet. N\u00e4stan alla britter kl\u00e4r sig i m\u00f6rka kl\u00e4der, och orsaken kom jag p\u00e5 d\u00e5 jag sn\u00f6t mig. Luften \u00e4r n\u00e4mligen s\u00e5 f\u00f6rorenad att allting ljust eller genomskinligt snabbt \u00e4ndrar nyans mot det m\u00f6rkare. Det jag hittade i min n\u00e4sduk hade ungefir samma f\u00e4rg som en bacardicola.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Efter lunchen delade Joakim igen ut tallrikaroch diplom. Rummet sv\u00e4mmade \u00f6ver av appl\u00e5der och kamerablixtar och sedan bar det iv\u00e4g till National Transputer Support Center. Ordet \u2018yrsel\u2019 beskriver aktiviteterna p\u00e5 ovann\u00e4mnda st\u00e4lle, men relativt intressant var det trots det. Joakim gjorde igen sitt bravumummer med tallriken och diplomet, och v\u00e5r v\u00e4rd \u00f6verraskade oss med att donera oss ett par dussin transputers som minne. Dessutom visade det sig att han annars ocks\u00e5 var en sn\u00e4rtig jappe: han skulle tillsammans med en annan transputerfantast fr\u00e5n universitetet visa oss v\u00e4gen till v\u00e5rt hotell. Vi gick ett par kilometer genom Sheffield tills vi kom till lokala Hamburger B\u00f6rs. Det hette n\u00e5got i stil med Victoria Station Hotel, medan v\u00e5rt hotell hette Station Hotel. V\u00e5r v\u00e4rd var absolut s\u00e4ker p\u00e5 att vi hade fel och att detta lyxhotell var det enda r\u00e4tta st\u00e4llet f\u00f6r s\u00e5dana g\u00e4ster som vi. Han gick in till receptionen och f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6vertala\u00a0receptionisten att ta emot oss, men misslyckades tydligen eftersom vi vandrade iv\u00e4g mot Station Hotel. Det visade sig vara n\u00e4rmare den standarden som INF\u00c5iter \u00e4r vana vid utomlands. Vi skulle ha dubbelrum, men tyv\u00e4rr s\u00e5 fanns det inga s\u00e5dana p\u00e5 hotellet. De hade endast kvadruppelrum, vilket jag personligen tyckte var b\u00e4ttre. Vi dumppade kamorna i rummen och de \u00e5tta av oss som inte rymdes i detta hotell fick s\u00f6ka sig till ett annat (transputerjappama fixade detta). Det var en massa yrsel, men till sist redde allting upp sig.<\/p>\n

P\u00e5 hotellet bjussade v\u00e5r v\u00e4rd fr\u00e5n NTSC b\u00e4rs \u00e5t hela g\u00e4nget och diskussionen b\u00f6rjade s\u00e5 sm\u00e5ningom luta mot varf\u00f6r man inte blir berusad av engelska drinkar. En paukku (s\u00e5 stod det p\u00e5 en lapp ovanf\u00f6r bardisken) inneh\u00f6ll 1\/6 gill alkohol. Hur mycket 1\/6 gill sist och slutligen var, det visste inte ens tanten bakom bardisken. Efter en praktisk \u00f6vning med ett gillm\u00e5tt och en pint kom hon till den slutsatsen att det i en pint ryms 12 gills. En pint \u00e4r 0.57 liter, vilket leder till att en gill \u00e4r 4.75 cl. Detta i sin tur leder till att en paukku inneh\u00e5ller ungef\u00e4r 0.8 cl alkohol. Vilket f\u00f6rklarar varf\u00f6r man inte blir berusad av engelska drinkar. Inte undra p\u00e5 att engelsm\u00e4nnen kallas \u2018limeys<\/em>\u2018 (=finskans \u2018laimea<\/em>\u2018=\u2019svag<\/em>\u2018, \u2018laimennettu<\/em>\u2018=\u2019utsp\u00e4dd<\/em>\u2018).<\/p>\n

Efter v\u00e4lkomstb\u00e4rsen skulle vi (=INF\u00c5iterna + v\u00e5ra tv\u00e5 v\u00e4rdar) ut och bekanta oss med Sheffields nattliv, bl.a. puben Frog & Parrot, som enligt Guinness\u2019 Book of Records serverar v\u00e4rldens starkaste \u00f6l. Den \u00f6len smakade m\u00e4mma, s\u00e5 mina experiment med nya \u00f6lsorter var i genomsnitt ganska misslyckade. Med lagom p\u00e5sk-fiilis for vi alla tjugofyra m\u00e4nniskor till en liten pizzarafla f\u00f6r att inmundiga kv\u00e4llens f\u00f6rsta riktiga varmr\u00e4tt. Tydligen hade st\u00e4llet aldrig haft s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e4ster samtidigt, s\u00e5 pizzorna smakade panik d\u00e5 de efter en timmes v\u00e4ntande kom till borden (Joakim best\u00e4llde sin \u2018nimikkopizza\u2019 = \u2018The Perfectionist\u2019). Karvens pizza hade roffat \u00e5t sig all peppar, och stackaren hostade l\u00e5gor och sl\u00e4ckte dem samtidigt med sina t\u00e5rar, vilket vi andra tyckte att var v\u00e4ldigt underh\u00e5llande.<\/p>\n

Som en parentes: min kompis \u00e4r f\u00f6r tillf\u00e4llet i Sheffield som \u2018exchange student\u2019 (whatever), och hans mor hade skickat ett paket Reissumies och ett kilo Oltermanni med mig f\u00f6r att levereras \u00e5t honom. Han bor 50 meter fr\u00e5n pizzaraflan, s\u00e5 mellan munbitarna for jag av och an och dumpade mackorna och h\u00e4nga p\u00e5 hans d\u00f6rrhandtag. Han sj\u00e4lv fanns inte p\u00e5 plats d\u00e5, men jag hade hunnit bli ganska kyps\u00e4 p\u00e5 min extra b\u00f6rda\u2026<\/p>\n

Efter pizzan promenerade vi iv\u00e4g till lokala K\u00e5ren, som n\u00e4mast varen kombination av Data City (storleken) och Kina (antalet m\u00e4nskor). Efter n\u00e5gra \u00f6l (inte bitters), for Jocki och jag och h\u00e4lsade p\u00e5 v\u00e5r gemensamma kompis (han med ostsm\u00f6rg\u00e5sarna). Han bad mig skicka h\u00e4lsningar \u00e5t s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt att Sheffield e hyv\u00e4 mesta och att ett \u00e5r d\u00e4r absolut inte \u00e4r bortkastat, och dessutom att Studentk\u00e5ren och \u00e4mnesf\u00f6reningama i \u00c5bo har mycket att l\u00e4ra sig. Message ends, mission accomplished.<\/p>\n

\"\"Efter bes\u00f6ket hos kompisen tr\u00e4ffade vi p\u00e5 Pia, Stella, Christina, Janne, Marko och Stefan. De hade f\u00e5ngat upp en kille som lovade f\u00f6ra dem till stans b\u00e4sta disco, s\u00e5 vi joinade. Liiiite on\u00f6digt tycker jag ju f\u00f6rst\u00e5s att det var att promenera genom hela stan i cirkel f\u00f6r att ta sig till ett st\u00e4lle 150 meter fr\u00e5n var man startade. Denh\u00e4r engelsmannen hade allts\u00e5 verkligen d\u00e5ligt lokalsinne. Oallm\u00e4nbildad var han dessutom. D\u00e5 vi sade att vi kom fr\u00e5n Finland, sade han att \u201cOh, it\u2019s somewhere near Afghanistan\u201d. D\u00e5 vi r\u00e4ttade till honom kom han lite n\u00e4rmare sanningen. Resten av kv\u00e4llen gick han omkring i den tron att vi var vikingar.<\/p>\n<\/div><\/section>\n

Torsdag<\/h3>
<\/div><\/div><\/div>\n

Dagen f\u00f6r det sista officiella programmet. Morgonm\u00e5let var av helt annan kaliber \u00e4n i London.<\/p>\n

Den bestod av:<\/p>\n

    \n
  • 1 stekt \u00e4gg<\/li>\n
  • 3 stycken 20 cm l\u00e5nga knackisar, stekta<\/li>\n
  • 5 baconremsor (stekta)<\/li>\n
  • 4 toasts, med sm\u00f6r och\/eller marmelad<\/li>\n
  • 1 portion Corn Flakes, med mj\u00f6lk och\/eller marmelad<\/li>\n
  • br\u00f6d, modell Ranskanleip\u00e4<\/li>\n
  • uppsk\u00e4rningar<\/li>\n
  • b\u00f6nor (baked beans, antar jag)<\/li>\n
  • apelsinjuice<\/li>\n
  • te\/kaffe<\/li>\n<\/ul>\n

    Dessutom var allt detta gratis.<\/p>\n

    M\u00e4tta och bel\u00e5tna \u00e5kte vi iv\u00e4g till dagens officiella proggis. F\u00f6rst Davy McKee, som n\u00e4rmast kan definieras som ett h\u00f6gteknologiskt gjuteri (i ett n\u00f6tskal). V\u00e5r v\u00e4rd p\u00e5 Davy hade tillbringat sommaren i Finland (Dativo), s\u00e5 vi var liksom \u2018goda v\u00e4nner\u2019. Davy tillverkade allts\u00e5 metallprodukter av varierande slag. Vi visades runt och fick bekanta oss med m\u00e5nga (inte alla) skeden av tillverkningen, fr\u00e5n datorst\u00f6dd design till poleringen av f\u00e4rdiga st\u00e5lklumpar. Davy exporterar dessutom till Sydafrika, vilket n\u00e5gon kom p\u00e5 att p\u00e5peka. Vi fick se ett par korta Davy-ego-boost-videon som ber\u00e4ttade hur Davy har sina fingrar i spel lite \u00f6verallt i v\u00e4rlden d\u00e4r n\u00e5got viktigt h\u00e5ller p\u00e5 att h\u00e4nda. Den tuffaste videon vi s\u00e5g handlade om \u00f6versv\u00e4mningar. Temssen skulle stiga med ett tiotal meter och hela London skulle bli under vattenytan. But wherever there is injustice, wherever there is danger, there is also Davy!!! Videon ber\u00e4ttade om hur Davy k\u00e4mpade mot Mother Nature, vann, och r\u00e4ddade \u00e5tta miljoner m\u00e4nskor fr\u00e5n att drunkna eller bli heml\u00f6sa.<\/p>\n

    Efter videon var det matdags. Vi fick \u00e4ta vad vi ville, hur mycket vi ville och dessutom fick vi efterr\u00e4tt. Endast ett glas lyckades vi s\u00f6ndra. Efter maten fixade Joakim fram en tallrik och ett diplom och \u00f6verr\u00e4ckte \u00e5t v\u00e4rden.<\/p>\n

    \"\"Som extra programpunkt hade v\u00e5r Davy-v\u00e4rd ordnat ett bryggeribes\u00f6k, som urpsrungligen inte skulle ha h\u00f6rt till v\u00e5rt program (med ursprungligen menar jag att det nog var planerat, men bryggeriet hade varit fullbokat f\u00f6r \u00e5tta m\u00e5nader fram\u00e5t. V\u00e4rden hade dragit i tr\u00e5dar och fixat oss dit). Sheffieldresan kulminerade i detta bryggeribes\u00f6k. En smilande kort mikrobiolog, som aningen liknade milit\u00e4rpastor Kivij\u00e4rvi i Dragsvik (men modell mindre), tog emot oss och f\u00f6rde oss upp till fj\u00e4rde v\u00e5ningen av bryggeriet. H\u00e4r fanns grunden till allt det goda. Vi b\u00f6rjade g\u00e5 ner\u00e5t i byggnaden, och i varje v\u00e5ning st\u00f6tte vi p\u00e5 f\u00f6ljande fas i \u00f6ltillverkningsprocessen. Varje fas f\u00f6rklarades \u00e5t oss flera g\u00e5nger, och dessutom med inlevelse. Bryggeribes\u00f6ket n\u00e5dde sin h\u00f6jdpunkt i bryggeriets nedersta v\u00e5ning. D\u00e4r fanns n\u00e4mligen ett Tetris-spel. N\u00e4, en Pub, f\u00f6rst\u00e5ss. Problemet var att de inte fick s\u00e4lja \u00f6l. Men det l\u00f6stes p\u00e5 det s\u00e4ttet att \u00f6len delades ut gratis. Dessutom var det sj\u00e4lvbetj\u00e4ning: man fick kliva bakom bardisken och sj\u00e4lv pumpa stopet fullt. H\u00e4rligt!!! Det var i detta skede som jag gl\u00f6mde mitt beslut ang\u00e5ende totalbojkott p\u00e5 bitter, ty det \u00e4r bitter som Canon Brewery framst\u00e4ller. GOTT bitter! Fiilisen p\u00e5 Puben var ENORM: Marko jammade med pianot (med special guest star Janne p\u00e5 Baby Elephant Walk), och \u00e5ter blev vi bjudna p\u00e5 trekantiga dubbla orostade rostbr\u00f6dsbitar med samma skinkor och pastejer som f\u00f6rra g\u00e5ngen. Som ju allt det goda, tog \u00e4ven \u00f6let eiku tiden slut efter ett antal timmar och vi blev tvungna att s\u00e5 sm\u00e5ningom b\u00f6rja v\u00e5r tillbakaf\u00e4rd mot London.<\/p>\n

    V\u00e5ra t\u00e5gbiljetter \u00e4r ett kapitel f\u00f6r sig (de har st\u00e4llt till med en massa trabel, faktiskt). P\u00e5 en t\u00e5gbiljett brukar det st\u00e5 en massa saker som kondukt\u00f6rer \u00e4r intresserade av. P\u00e5 v\u00e5ra biljetter stod det p\u00e5 finska, svenska, tyska och franska. Det tyckte v\u00e5r engelska konnare att var lite suspekt. Men han godk\u00e4nde dem \u00e4nd\u00e5. Ett tips f\u00f6r alla som t\u00e4nker fara till England och \u00e5ka t\u00e5g: ta med gamla kvitton fr\u00e5n Ruokavarasto eller motsvarande och anv\u00e4nd dem som t\u00e5gbiljetter. Man vet ju aldrig, ni kan spara en rej\u00e4l summa!!!<\/p>\n

    England \u00e4r ett mystiskt land: \u00f6verallt st\u00e5r det vad maximum penalty \u00e4r ifall man g\u00f6r n\u00e5got illa. Efter att puben st\u00e4ngt har man tjugu minuter p\u00e5 sig att dricka sin sista drink. Om man inte hinner, f\u00e5r man betala penalty maximalt 20 pund. P\u00e5 t\u00e5get fanns det papperslappar p\u00e5 de reserverade platserna. Maximum penalty ifall man sitter p\u00e5 \u00e5t n\u00e5gon annan reserverad plats \u00e4r 50 pund. Ifall man tar bort lappen, f\u00e5r man peijja 200 pund. Om man \u00e5ker metro med Ruokavarastos kvitto f\u00e5r man criminal record! Ifall man skr\u00e4par p\u00e5 gatan f\u00e5r man betala 50 pund. Det var en stackars jappe i min \u00e5lder som i London droppa en liten pappersbit p\u00e5 trottoaren och r\u00e5kade ut f\u00f6r en gammal tant som skrek s\u00e5 l\u00e4nge och h\u00e5rt att jappen kom tillbaka (han hade hunnit g\u00e5 15 meter), plockade upp pappersbiten och lade den vackert i n\u00e4rmaste roskis.<\/p>\n

    Efter alla dessa varningar om maximum penalties tyckte vi p\u00e5 t\u00e5get p\u00e5 v\u00e4gen tillbaka till London att vi skulle kunna dra i n\u00f6dbromsen och dela p\u00e5 maximum penalty 200 pund mellan alla 22 pers, just for the fun of it. Men vi hade pr\u00f6vat kondukt\u00f6rens t\u00e5lamod mer \u00e4n tillr\u00e4ckligt, s\u00e5 vi l\u00e4t bli.<\/p>\n

    London! Nice to be back home! Ursula st\u00e4ngde den kv\u00e4llen cirkus elvatiden, och jag k\u00e4nde mig rastl\u00f6s och for p\u00e5 en liten promenad. Jag v\u00e5gade mig ensam ut till Paddington Station och d\u00e4rifr\u00e5n till centrum f\u00f6r att helt enkelt yra runt i staden. Vilket jag gjorde. About ett-tiden tyckte jag mig befinna p\u00e5 ett s\u00e5dant st\u00e4lle som aningen p\u00e5minde mina f\u00f6rest\u00e4llningar om Soho. D\u00e5 en endast symboliskt kl\u00e4dd klorblekt humanoidflicka som lutade sig mot en n\u00e4rbelegen d\u00f6rrkarm fr\u00e5gade mig huruvida jag skulle vara intresserad av att stiga ombord, visste jag att this was the place. Jag var faktiskt tvungen att \u00e4gna henne tv\u00e5 snabba \u00f6gonkast f\u00f6r att verifiera att hon verkligen hade kl\u00e4der p\u00e5 sig\u2026jag tackade nej och h\u00e4lsade henne en b\u00e4ttre forts\u00e4ttning p\u00e5 kv\u00e4llen och fortsatte min runda i den syndiga stadsdelen\u2026det enda syndiga med den var f\u00f6rresten priset p\u00e5 en b\u00e4rs i Bikini Bar. Fr\u00e5ga Hasse. Annars s\u00e5g Soho faktiskt relativt siisti ut\u2026kanske klockan inte var tillr\u00e4ckligt mycket for the REAL action\u2026 Jag lovade mig sj\u00e4lv att jag skulle studera Soho lite n\u00e4rmare i b\u00e4ttre s\u00e4llskap n\u00e5gon annan g\u00e5ng och styrde kosan mot Niki. Via Chinatown (but that\u2019s another story).<\/p>\n<\/div><\/section>\n

    Fredag<\/h3>
    <\/div><\/div><\/div>\n

    F\u00f6rsta riktiga lediga dagen, and so much to buy.<\/p>\n

    Undertecknade spenderade en halv f\u00f6rm\u00f6genhet p\u00e5 videofilmer som inte finns att f\u00e5 tag p\u00e5 i Finland (vilket egentligen \u00e4r bara bra; i s\u00e5 fall skulle de ha kostat mig en HEL f\u00f6rm\u00f6genhet). Vid nedg\u00e5ngen till Tottenham Court Road-metrostationen stod det en gammal sk\u00e4ggig gubbe med en Bibel i sin upp\u00e5tpekande hand och s\u00e5g ut som om han inte andats p\u00e5 tv\u00e5 minuter. Det visade sig att hans r\u00f6da ansikte berodde p\u00e5 att han h\u00e5llit p\u00e5 fylla sina lungor under ovann\u00e4mnda tid f\u00f6r att han ville g\u00f6ra sin r\u00f6st h\u00f6rd. D\u00e5 Jocki och jag var passligt en meter fr\u00e5n honom, \u00f6verraskade han oss genom att skrika \u201cSINNERS!!!\u201d s\u00e5 h\u00e5rt att mitt v\u00e4nstra \u00f6ra drevs en meter in i huvudet. Efter denna kraftiga inledning fortsatte han i stil med \u201cPrepare to meet thy doom\u201d. Ni vet, The Big One is coming. P\u00e5 andra sidan nedg\u00e5ngen stod en gammal tant som ur en luntlapp r\u00e4knade upp vad man inte skall g\u00f6ra ifall man vill till himlen. Vi konstaterade med Joakim att vi inte vill till himlen eftersom det blir tr\u00e5kigt i l\u00e4ngden att vara endast tv\u00e5 sj\u00e4lar i ett s\u00e5 stort st\u00e4lle. P\u00e5 metron satte Jocki och jag oss mellan en negroid och en londonid. B\u00e5da dessa s\u00e5g ut att vara Englands motsvarighet till INF\u00c5iter: den m\u00f6rkare av dom tv\u00e5 h\u00f6ll p\u00e5 skriva ett PASCAL-program, medan den andra jappen satt och l\u00e4ste en kursbok i ovann\u00e4mnda \u00e4mne. D\u00e5 dessutom v\u00e5r nightporter visade sig l\u00e4sa ADB p\u00e5 University of London (or whatever), kunde vi endast konstatera att infobeh tycks vara kova sana \u00e4ven s\u00e5 l\u00e5ngt borta fr\u00e5n civilisationen som i England.<\/p>\n

    F\u00f6rsta riktiga lediga kv\u00e4llen, and so much to drink. Nu visste vi allts\u00e5 varf\u00f6r man inte blir berusad av engelska drinkar, men det hindrade oss inte fr\u00e5n att f\u00f6rs\u00f6ka. Tyv\u00e4rr gjorde Ursula oss besviken genom att st\u00e4nga redan klockan elva, just som vi hade f\u00f6rberett oss mentalt p\u00e5 att h\u00e5lla henne vaken hela natten. Well, no problem. Ett litet g\u00e4ng samlades i lobbyn och vi b\u00f6rjade g\u00f6ra det som man g\u00f6r n\u00e4r man \u00e4r t\u00f6rstig. P\u00e5 min meny fanns bl.a. Bacardi, whisky, vodka och en chokladplatta. En blandning som jag kom att \u00e5ngra \u00e4nda fr\u00e5n hj\u00e4rtat (eller \u00e5tminstone dom trakterna). D\u00e5 vi antog att nattvakten blivit kyps\u00e4 p\u00e5 oss (orsaken var egentligen den, att spriten tog slut), s\u00f6kte vi oss upp till Hasses (?) rum, d\u00e4r det ryktas att jag smutsat ner handdukar. Det l\u00e4r \u00e4ven skall existera bevis i form av fotografier att jag inte var i speciellt fr\u00e4scht skick. Om Ni n\u00e5ng\u00e5ng r\u00e5kar st\u00f6ta p\u00e5 ett dylikt fotografi, s\u00e5 tro inte era \u00f6gon: det \u00e4r f\u00f6rfalskat.<\/p>\n

    \"\"<\/p>\n<\/div><\/section>\n

    L\u00f6rdag<\/h3>
    <\/div><\/div><\/div>\n

    Egentligen skedde hela f\u00f6rra styckets aktiviteter p\u00e5 l\u00f6rdagen, men jag har haft den principen att dagen b\u00f6rjar d\u00e5 jag vaknar. L\u00f6rdagen b\u00f6rjade allts\u00e5 ganska sent. Jag steg upp raskt och hurtigt klockan 1 p.m. och tog mig en svalkande dusch. F\u00f6rst efter att jag duschat m\u00e4rkte jag att jag i n\u00e5got skede av natten \u00e5ngrat mitt menyval och f\u00f6rs\u00f6kt returnera det. Kunde endast hoppas att st\u00e4derskan hade h\u00f6g arbetsmoral och att hon dessutom hade med sig ett extra lakan och en dyna.<\/p>\n

    Dagen spenderade jag kreativt genom att skriva kort \u00e5t v\u00e4nner och bekanta. P\u00e5 kv\u00e4llen skulle Jocki och jag g\u00e5 p\u00e5 bio (vi hade f\u00f6rs\u00f6kt redan f\u00f6rra kv\u00e4llen, men hittade inte till teatern i tid). Mina tv\u00e5 f\u00f6rslag, som var Clive Barker\u2019s Nightbreed (med David Cronenberg i huvudrollen) och David Lynch\u2019s Eraserhead, vann inte speciellt mycket underst\u00f6d, s\u00e5 vi kompromissade och for & se p\u00e5 Presumed Innocent. P\u00e5 v\u00e4gen tillbaka for vi via Soho, och d\u00e4r s\u00e5 ut att vara mera action \u00e4n d\u00e5 jag var d\u00e4r f\u00f6rra g\u00e5ngen. Int f\u00f6r att jag egentligen brydde mig. Vi var in till en videobuidu som hade t\u00e4ckt skyltf\u00f6nster och en lapp vid ing\u00e5ngen d\u00e4r det stod att man absolut m\u00e5ste vara 18 \u00e5r gammal f\u00f6r att f\u00e5 komma in, och dessutom m\u00e5ste man vara av den typen som inte l\u00e4tt blir chockerad av att sk\u00e5da p\u00e5 omoraliska greijor och att man stiger in p\u00e5 eget ansvar. Det f\u00f6rsta jag s\u00e5g var en hylla med Stephen King-paperbacks och lite Sci-Fi b\u00f6cker. S\u00e5 s\u00e5lde dom \u00e4ven papper, pennor och annat kontorsmaterial. Det som jag egentligen hade v\u00e4ntat mig se fanns inl\u00e5st i ett litet glassk\u00e5p: ett dussin videofilmer + lite rekvisita. Meidsch\u00f6r disappointment.<\/p>\n

    St\u00e4derskan var v\u00e4rd sin dricks: jag somnade p\u00e5 ren dyna och rent lakan.<\/p>\n<\/div><\/section>\n

    S\u00f6ndag<\/h3>
    <\/div><\/div><\/div>\n

    Jag vaknade p\u00e5 ren dyna och rent lakan. Jag steg upp en halv timme efter att Joakim hade st\u00e4ngt v\u00e4ckarklockan, packade v\u00e4skan, l\u00e4mnade v\u00e4l f\u00f6rtj\u00e4nta dricks \u00e5t st\u00e4derskan och gjorde mig klar f\u00f6r att \u00e5ka tillbaka till Suomifinland. Bussen mot Gatwick startade med alla INF\u00c5iter ombord, och inga reservbussar beh\u00f6vdes. Flygresan hem gick utan problem, och man blev omkramad av fem stycken plusgrader d\u00e5 man steg ut ur flyget. Home sweet f**king home!!!<\/p>\n

    Sista kommentar: Engelsm\u00e4nnen \u00e4r v\u00e4nliga. Ett intressant fenomen var att eftersom kv\u00e4llarna var s\u00e5 varma, stod det tiotals m\u00e4nskor utanf\u00f6r pubarna och diskuterade med stopet i handen. Mysigt.<\/p>\n

    Summa summarum: Bra keikka. Universitets\/f\u00f6retagsbes\u00f6ken var intressanta, \u00f6len var god och billig, maten var god och billig, allt annat var ocks\u00e5 gott och billigt, sev\u00e4rdheterna var sn\u00e4rtiga, betj\u00e4ningen var huippu, v\u00e4dret var huippu, tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga av oss gjorde lagom bort sig etc etc etc. P\u00e5 Richters skala f\u00e5r keikkan en str\u00e5lande nia. Thanks, Joakim!!! Du gjorde ett utomordentlig jobb med alla arrangements, tycker jag. Och s\u00e4kert alla andra ocks\u00e5!<\/p>\n

    \"\"<\/p>\n<\/div><\/section>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":1,"featured_media":853,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_mi_skip_tracking":false},"categories":[10],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kimjohnsson.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/849"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kimjohnsson.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kimjohnsson.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kimjohnsson.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kimjohnsson.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=849"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kimjohnsson.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/849\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":872,"href":"https:\/\/kimjohnsson.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/849\/revisions\/872"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kimjohnsson.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/853"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kimjohnsson.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=849"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kimjohnsson.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=849"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kimjohnsson.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=849"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}